Lurren

Mina alldeles egna ord och vad jag upplevt... Detta är en filtrering av låten 'Under Ytan' med egna ord och vad som försigått inom mig!

---

Mina tankar om ’Under ytan’

Det finns mycket i denna låt som stämmer överens med vad jag känt.
Det finns fortfarande både stora och små saker som händer, som kan stjälpa och som kan hjälpa mig! Mycket i ryggsäcken.

Mycket skratt och gråt, ja det finns det. För det fanns väldigt många dystra stunder, för många för min del. Och skratten var skratt som för det mesta var falska, för att omgivningen inte skulle märka något. Men även fanns det skratt av lycka i stunder. Få stunder.

Även så händer det så mycket under ytan. Det är mycket som snurrar runt i det omedvetna som jag inte tänker på här och nu. Som jag inte är medveten om.
Det är ganska korrekt för mig att det är mycket som händer ’under ytan’ som är svåra eller att jag inte förstår dom överhuvudtaget.
OCH det finns alltid svar på dom sakerna om jag kollar igenom verkligen mycket inom mig själv.
Ja, verkligen i botten får jag gräva ofta och länge.

Det känner jag att JAG VET ATT JAG FINNS DÄR UNDER. Förr var det inte så. Jag visste inte alls förr vem jag var… Jag var en av mängden kändes det som.
Men nu VET jag att jag FINNS och att det inte finns någon annan än jag som är jag!

’Det skrattas och det skålas, Men slutar snart i kaos’.
Känner igen mycket av det. I sociala sammanhang så var det skratt och skål! Men när jag var ensam så blev det kaos, allt föll ihop!
Även så sparkade jag på mig själv. Stackaren som var mig själv var helt förstörd. Som var helt chanslös från denna Jag som sparkade.
Även så kändes det som om ingen brydde sig om mig (Emil). Inte ens jag brydde mig om mig själv. För Emil fanns det knappt någon imorgon då!

Rädslan var verkligen stor och stark. För jag var lite rädd över hur morgondagen skulle bli.

Jag skämdes så oerhört över mig själv. Jag skämdes så oerhört över hur jag såg.
Jag brände verkligen bilden på mig själv till aska. Jag fanns inte för mig själv. Jag var den där askan som verkligen låg där. Det fanns inte mycket som var jag då.

Fanns väldigt många stunder då jag tänkte på det. Om det var någon annan. Eller om det var någon annan som hade det som jag, eller liknelser. Det är jobbigt. Det tyckte jag då. Nu vill jag verkligen hjälpa dom som känner en liknande känsla inom sig.

Det fanns ett monster inom mig som inte sa ett endaste ord. Som bara var där och förstörd för mig. Som verkligen slog mig när jag log. Men för mig nu så känner jag att det monstret var jag själv.

För mig nu så var det ett meningslöst lidande. Då hade jag svårt att se det. Nu ser jag verkligen det!
Kände mig som ett hjälplöst barn som inte hade någon väg att gå.

Det som jag inte ville ta del av var att jag var älskad utan gränser av familjen. Älskade utan tvång.
Nu kan jag ta åt mig det. Det finns stunder än men det är inte mitt bekymmer. Det är inget jag ska lägga energi på… det är utanför min yta.

’Under ytan, är vi alla små.
Under ytan, kan en god själ förgås’
Denna är så klockren. Så mycket stora och lilla jag. Jag tryckte ner mig så oerhört mycket att jag inte fanns.

Denna tiden så var det verkligen en god själ som förgicks. Det var min egna själ!

Nu är den själen levandes.
Nu vet jag att jag finns! Det finns ingen annan än jag!

JAG VET, JAG VET, JAG VET ATT JAG FINNS HÄR…
OCH NU!



Kommentera gärna! :)

Detta är en sammanfattning av hur jag har upplevt saker och ting. Som jag kanske inte ens har pratat med till någon förrut.

Ni som läser detta kan så jättegärna skriva något om ni har något ni undrar över. För det betyder om ni skriver eller kanske säger till om ni har läst!

Detta är det jag ska berätta om på ett möte nu på jobbet. Om mig själv och min resa till hit jag är idag.

---


Före ’Våga Välja Väg’:
Fanns det inte så mycket, jag mådde inte bra. Hade kuggat högskolan men hade jättebra betyg i gymnasiet.
Jag trivdes i Trollhättan där jag pluggade högskolan men jag hade ingen lust med skolan.
Datorn tog över mitt liv då. Satt då hela dagarna vid datorn.

Jag flyttade ifrån Trollhättan i april 2009. Tillbaka hem till mina föräldrar. Men detta varade ej länge. Då jag hittade en egen lägenhet i Hälleforsnäs, flyttade in där 1juni 2009.

Levde på försörjningsstöd och hade enstaka praktikplatser här och där från denna tidpunkt.
Jag "led" även av en sorts ensamhet, jag saknade det sociala umgänge som jag behövde. Det var tufft.

Under ’Våga Välja Väg’ Kurs 1:
Precis innan jag började på ’Våga Välja Väg’ så hade jag praktikplats som jag vantrivdes på i slutet av praktikperioden.. Som bara den. Jag ville inte vara där överhuvudtaget då.
Det tog verkligen knäcken på mig, jag hade ångest och sådant när jag skulle till arbetsplatsen. Jag ville inte men jag kunde inte föra min egna talan.

Så avslutade jag denna praktikplats 2veckor innan detta nya projekt som kallades Våga Välja Väg startade. Jag började VVV i augusti 2010.
Och avslutade denna 7december 2010.
=
Jag fick mycket hjälp med att få reda på olika verktyg som kunde hjälpa mig att bygga på mitt självförtroende och hjälpen till att bygga en egen personlig plattform. Jag fick läromedel för att kunna bygga upp mig själv.

Denna kursen hjälpte mig att förbereda den plattform som jag står på idag. För att jag fått lära mig om dessa verktyg.

Under ’Våga Välja Väg’ Kurs 2:
Efter flera månader av depression efter mycket som hade hänt. Så bestämde vi att jag skulle/ville gå igen.
Känslor och mycket annat från förr släpptes ut och jag mådde inte alls bra under tiden mellan kurserna. Efter dessa månader så kände jag att det verkligen var tid att ge fan på att jag skulle klara detta. jag började älska och tycka om mig själv mer och mer.
=
För att återväcka minnen av verktygen och även för att bygga på min personliga plattform ännu mera.
Detta var ett mycket bra val. För att jag stärkte mig så mycket med att repetera dessa verktyg. Så att jag kunde verkligen må bra inombords. Detta tack vare de verktyg som dem lär ut på Våga Välja Väg. Det är jag själv som gör arbetet!
Dessa verktyg finns inom en hela tiden men dom ligger där gömde för att någon ska rycka fram dom! Så känns det för mig.

Under Italien resan:
Våren 2011 så anmälde jag mig för en 1månadspraktikresa till Italien.
Och under hösten 2011 så fick jag besked att jag fick åka.
jag var i Italien från den 9januari 2012 till 4februari 2012.
=
Att jag fick åka på detta äventyr har varit det största som hjälpt mig att bygga den plattform som jag använder idag.

Detta genom att åka med en grupp på 8personer ner till ett främmande land i en hela månad. Utan att kunna språket hjälpte mig oerhört bra! Otroligt bra rent utsagt.
Detta stärkte mitt självförtroende så oerhört bra, även att jag fick arbeta med verktygen som jag lärt mig från ’Våga Välja Väg’. De var mycket användbara att ha med sig i ryggsäcken.

Detta äventyr var en mycket milstolpe för mig i mitt liv. Det är en av sakerna som har hjälpt att skapa den jag är idag.

Efter Italien och VVV:
När jag kommit hem från Italien den 4februari. Så direkt på måndagen den 6februari bestämde jag mig för att ha ett möte med Arbetsförmedlingen och Per Swing.
Detta möte inträffade den 13februari. Och bestämdes då att jag skulle ringa runt och kolla lite möjliga praktikplatser.
Som jag faktiskt inte kunde göra då jag låg totalt däckad från helgen och hela veckan efter det.
Veckan mellan mötena så hade Per ringt mig och jag fick en förfrågan som Vaktmästare på AU-centrum. För mig så lät det inte lockande överhuvudtaget då den måndagen han ringde mig.
Men efter 1veckas tänkande på saken så bestämde jag mig, det där lät ju hur bra som helst.

Nästa möte blev 28februari och då med Leif, Per och Nisse.
Och på det mötet pratades det om allt angående praktik och bidrag med mera.

Mötet slutade med att jag fick en praktikplats i 1månad hos AU-Centrum för att se hur det fungerar mellan alla parter.
Jag började praktiken den 5mars, alltså veckan efter mötet. Allting gjort så fort och det var så himla skönt att det flöt på så bra.


Jag trivs verkligen på detta jobbet och framförallt med mina medarbetare.

Månaden flöt på som den skulle och vips så hade praktikmånaden gått. Och det var dags för möte med Nils.
Måndagen den 2april 2012 så blev jag timanställd på AU-Centrum som Vaktmästare/Allt-I-Allo.


Efter VVV, Italien och med att jag fått detta jobbtillfälle så känner jag att jag börjar finna mig själv mer och mer.
Jag känner att jag har hittat den jag är men jag har fortfarande lång väg kvar. Det finns flera vägar att välja och det gäller för mig att inte tveka utan att följa eller vika av från de vägar som jag hittar för att finna något nytt och intressant.

Skrivet och upplevt av Emil Eriksson